Ni vet...

Ni vet dom mysiga stunderna när man sitter hemma, lyssnar på musik i sina extremt fula men helt underbart sköna kläder, när man inte har pallat städa för jag menar det kan man ju göra sen, och när håret är uppsatt i en underbar knut för att man inte orkar ha det dinglandes i huvudet hela tiden, klockan halv 11 på kvällen efter en väldigt lång dag så man ser ganska sliten ut?
Man tänker "skit samma, jag ska bara vara hemma och ingen kommer ändå hit halv 11 på en torsdag ovälkommen".
Visst säkert.
Just då drar min rumskompis hem sin vän (som råkar se fruktansvärt bra ut).

Tur att han inte fattar svenska. Kompisen alltså.

Och Google translate misshandlar ändå alla översättningar så det kan ingen använda sig utav när man ska översätta hela meningar. (Tro mig, jag försökte kommunicera med en turk igår på det sättet)
Iallafall. Så här sitter jag, och han kliver in i kostym och finskor i detta hem som är allt annat än städat och hälsar på mig som vill allt annat än ställa mig upp och ge honom en kram eftersom jag inte luktar hallon just nu.



Ungefär såhär. Underbart!
Ska ta ett allvarligt snack med min käre rumskompis sen, som bjöd hit sin snygga kompis utan att förvarna.